Som ett enda långt minne

20110726-204153.jpg

Vi kom iväg!

Laddade med en solcellspanel som laddar nästan som vi hade hoppats (och i de här lägena innebär nästan… inte riktigt ok) och en utombordare som startar när den känner för det (det är lugnt, jag har simmat iland med tampar förr) så har vi äntligen tagit oss ut i skärgården.

Och det är där, på en klippa, med en tångruska i handen som det slår mig. Det är som om alla vinterdagar, alla kliva-upp-klockan-fem-på-morgonen-vardagar, allt inomhusstök och tunnelbanor och diskmaskiner bara försvinner. Som vore de en blek dröm.

Kvar finns en enda lång sommardag med klippor och hav, krabbfiske, ostbågemiddagar, morgondopp, regnsmatter på båttaket, åskblå horisont, muller, skvalp, lavdoftande berg.

Och nej, det finns inget nagellack som klarar minst tre frivilliga och några extra dopp varje dag, blöta tampar och saltvattensdiskande.

Jag har förvisso lackat fransk manikyr på klipporna förr, men i år valde jag att hårdtesta Gelish, ett slags permanentlack som fixas på salong.

Jag valde en färg så nära OPI Stranger Tides som möjligt, lite gråare, en aning mer lavfärgat. Så här ser det ut efter två veckor. Om man inte råkar smälla i en nagel riktigt ordentligt tror jag faktiskt att det kan sitta kvar tills vi lägger till igen. Återkommer med rapport då!

Om Malin

Sminknörd, feminist, mamma och maka.
Det här inlägget postades i Från mobilen, Nagellack, Saker jag älskar. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Som ett enda långt minne

  1. Cyt Lennhammer skriver:

    Fantastiskt!

  2. Kerstin skriver:

    Vilket bra nagellackstest! Om än lite frestande för just mig, vi klurar nämligen på att sälja vår båt…

    • Malin skriver:

      När jag var liten förundrades jag så över min pappa som så beslutsamt sålde vår segelbåt. Bara för att som en osalig ande traska runt, runt, tills mamma uppmanade honom att köpa en ny igen. Det hände inte en gång, utan upprepade gånger under min uppväxt. Träfolkan som såldes efter en natt då min pappa fått byta plats med mig och min syster i förpiken som inte var stor nog för oss båda… Västbrisen. Den lilla hemska Flippern vi fick som inbyte vid en båtaffär. Maxi 77:an, Nord 80:n, träekan. Behöver jag berätta att jag nu själv är inne på min femte segelbåt? Jag har tröttnat och sålt och köpt och sålt och köpt och, jo, provat att hyra också. Nej, jag är inte hel utan en egen båt. Men man kan alltid sälja och prova. Och se hur långa veckorna som osalig landvandrande ande blir.

  3. Lite sent…men härligt att ni kom iväg.

  4. Ping: Fast mark under fötterna – Isadora Forest Groove | Sminkbloggen

  5. JamenEssaDårå skriver:

    Hur såg det ut när ni kom hem, gelishet?

  6. Ping: Gelish – sju veckor senare | Sminkbloggen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s