OPI Stranger Tides ur Pirates of the Carribean-kollektionen.
Jag vet inte riktigt varför det här lacket har fått stå orört så länge. Kanske beror det på att flera andra bloggare, bland annat Helena, tyckte att det var svårlackat, eller för att det sett lite konstigt ut i flaskan, som att det liksom delat på sig.
Men nu blev jag sugen på att jämföra med Suzi Takes the Wheel ur Touring the America-kollektionen. Båda lacken har en helt annan, mycket blekare, gråare, färg i flaskan, båda lacken delar sig lite i flaskan och behöver skakas om ordentligt innan de lackas på, båda lacken har en mossig grön nyans som är så långt ifrån knallig man kan komma.
Och båda lacken vinner mitt hjärta redan vid första lackningen.
Stranger Tides liknar inget lack jag har tidigare, det är blekt mossgrönt och får mig att tänka på lavbevuxna, blöta havsklippor en sådan där dag när havet har sin vackraste ingentingfärg. Precis som ett riktigt sagopirat-lack ska vara.
Håller med om att det sett lite stimmigt och skumt ut i flaskan, men hade inga probs att lacka på det. Däremot svåra problem att skiljas ifrån det, det börjar se lite mer än lovligt avskavt ut såhär efter sex dagar. Men ack så fint.
Men… det är ju inte lila…!
Nej, det är… grönt.
Hej Malin, utmanar dig till att svara på en bloggenkät om smink, bara smink, massor med smink, somrigt smink.
http://finslipad.blogspot.com/2011/06/utmaning-sommarmejk-2011.html
/Johanna Finslipad
Jag längtar så efter att lägga vantarna på Stranger TIdes.. jag tror det kan vara ett sånt lack som lyckas vara både diskret och djärvt samtidigt.
Pingback: Som ett enda långt minne | Sminkbloggen